En osannolik morgon

mmmmmmmmmm, jag var morgontrött denna dagen också, men kanske ännu mer än vad jag brukar. Min första tanke när jag fått liv i hjärnan var hur ska jag kunna jobba lågaffektivt idag.

DÅ inträffar morgonen som jag väntat på länge, Miss C äter frukost (tyst), tar sina astmamediciner och klär på sig, gör sig klar att gå till skolan, utan att diskutera. WOW.

Jag går och duschar, samtidigt som jag funderar på om dottern är på G. När jag kommer upp så ställer jag den brännheta frågan, är du klar? Jodå hon var klar och kommer direkt. Vi åker till skolan och går in utan bekymmer, hon sätter sig på sin plats och jag kan åka vidare till jobbet. En sådan här morgon var det länge sedan jag hade, jag är fortfarande förundrad över att alla var lugna och stillsamma.

Nä det berodde inte på att jag var trött och inte sa så mycket, det har jag varit förr och då har det inte blivit bra alls.