torsdag 3 september 2015

AHA

tänkte jag när jag läste detta inlägg om Matilda.

Det är ju så det är, men man tänker inte alltid på det.

På jobbet har vi diskuterat lite om autism med mera sedan en kollega hade lyssnat på radiopsykologen. Mina barn har alltid haft sina svårigheter men på något sätt har jag trixat mig igenom dem. Visst kan jag känna ett stygn av avund ibland när jag hör vad andra gör på sin semester. Det är ju inte precis så att vi ger oss på vad som helst med två högfungerande autister men de saker vi gör försöker jag njuta av så gott det går.

Eller man kanske kan säga så här istället, vi avgränsar tiden vi avsätter för vissa aktiviteter för att minska risken för STORA UTBROTT.

Under sommaren har vi vuxna tränat på att stanna kvar längre i situationer där barnen trivs men blir högljudda för att det är glada. Detta kan jag kanske känna är nyckeln till en bra utveckling för hela familjen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar