Kompisbesök

Nu var det länge sedan Miss W hade någon kompis hemma men idag var det dagen D, det blev många timmar ihop med Miss V. Det har varit en glad och förhoppningsfull Miss W inför denna träff, den har ju varit bestämd sedan några dagar tillbaka.

När Miss V hade gått så frågade jag Miss W om allt kändes bra och det kom ett ja med eftertryck. Egentligen hade jag inte behövt fråga henne om allt var ok, för hon bubblade över vid matbordet.

Vi får hoppas att det inte dröjer så länge tills de träffas nästa gång.

Vilka ska vara med på släktkalaset?

De som brukar vara med antar jag blev mitt svar, ska den eller den vara med? Jag svarade att jag inte visste exakt vilka som förväntades vara med.

När det var dags att köra då skulle inte Miss W med, hon var orolig över vilka som skulle vara på plats. Klarar du dig själv hemma med hunden då? När hon ställdes inför det alternativet så skulle hon ju med. Hon var en riktig surpotta på vägen till kalaset. Fortsatte att muttra och bära sig åt som en 3-åring när hon kom fram. Eftersom jag inte orkade dividera så gick jag, men hon följde med in och fick vad jag förstod en trevlig kväll.

Tänk så mycket energi som gick åt att oroa sig och vräka ur sig tråkiga saker på vägen till kalaset, all den energin kunde hon använt till något roligare.

Hur hittar man fritidssysselsättningar som passar?

När man som Miss W går från att ha ett aktivt liv med bollspel, kompisar och allt som händer i den virtuella världen till att inte göra något då blir det tomt.

Vi som föräldrar har på olika sätt och med många förslag om olika aktiviteter verkligen försökt att hitta något annat, men nej då, "jag vill inte" har svaret varit länge. Ja, vi kan ju inte mer än erbjuda olika saker, vi kan ju inte tvinga henne.

Därför var det med viss förvåning som jag lyssnade på Miss W häromdagen, hon ville träna igen. Ok, favorittränaren har inga pass, finns det någon annan som passar?

Vi bokade in oss och hon hade ett skönt träningspass, förhoppningsvis vill hon träna fler gånger.

Lite snö

löste upp knuten. Bara tanken på att man kunde få leka med hunden i snön gjorde att det inte behövdes övertalning när det gällde lite lydnadsträning eller för den delen bara att gå en runda. Det blev två rejäla rundor på förmiddagen.

Miss W har varit på ett strålande humör, hon älskar snö, skulle inte förvåna mig om hon bestämmer sig för att flytta norröver.

Miss C tjatade om pulkan, inte något som helst gnäll över att man skulle klä på sig, eller att man skulle leta upp vantar eller vad det nu kunde vara.

Röda vinterkinder och glada ögon skulle man kunna sammanfatta det hela med.





Minska på kraven

japp det får vi göra för Miss W, det är grått och tradigt ute, Miss W är också rätt tradig just nu. Hon orkar inte någonting, det är svårt att få henne att åka iväg till skolan.

Dagens snabbinsatta möte ledde till att vi ska minska antalet mattelektioner, det finns ett oerhört motstånd mot att göra matte.

Vid behov så får man stanna hemma på onsdagar, då finns möjligheten att jobba hemifrån och då främst ämnen som hon tycker är lätta att jobba med.

Nu hoppas vi på att dessa anpassningar ska fungera och att hon piggar på sig.

Anpassningar

Nu är jag återigen på frågan hur gör man bäst? Under dagen har vi varit på utvecklingssamtal med Miss C, hennes diagnos är klar, nu ska man bara anpassa på bästa sätt. Inte fanken kan jag som novis förklara hur skolan ska göra.

En sak kom vi dock överens om, det finns någon typ av bollar som man ger till plockiga elever, det ska Miss C få prova för att lyssna bättre eller kanske fokusera bättre.

Man ska försöka bygga strategier för hur Miss C ska kunna visa hur hon räknar ut saker och ting, för räkna i huvudet är hon en fena på även svåra tal men att sedan skriva ner på papper hur hon gjorde är svårare.

Det var lite tal om post-it-lappar med mera för att hjälpa till att få en röd tråd i berättelser med mera.

Vi hoppas också på att det här med maten löser sig. man har gott om grönsaker på menyn men hoprörda med varandra och det gillar ju inte Miss C. Kanske äter Miss C lite bättre i skolan om vi ser till att grönsakerna blir uppdelade, så får vi ta itu med köttfrågan sedan när läkarintyget har kommit.

Just nu är allt träligt

Det är skit att gå och lägga sig!
Det är skit att stiga upp!
Det är skit att gå till skolan!
Det är skit att ha syskon!

Det bästa som finns är att ligga under tyngdtäcket med hunden sidan om sig och bara låta tiden gå. Kanske kan hon trassla sig ur täcket en stund och måla lite i sin målarbok, när det är mat går det också bra att trassla sig ur täcket.

Hur bryter vi detta? Vi vet inte, det finns ju inte mycket som lockar henne just nu. Att prova en ny sak för att se om det skulle kunna vara en kul grej, finns inte på kartan.

Lillasyster ska helst stanna på sitt rum och inte göra något väsen av sig.

Det hjälper att gosa en stund

Måndagmorgon och det går bara inte att göra sig färdig och åka till skolan.

Då rycker mamma ut med en gossetund i högsta hugg. Efter lite gosning och lite skämtande om hur man ska undvika att göra matte, typ använda en atombomb , så går det att kliva upp och klä på sig.

Hur göra, ta hunden med i bilen? Nä en kramstund i hallen gjorde att det gick att åka iväg idag också om än lite försenade.

Blir man sedan mött nere på parkeringen så går allt som en dans.

Ja denna måndagen funkade det att göra så här men kanske inte nästa måndag så därför suger vi på karamellen lite grann och tar nya tag imorgon.



Miss C virusmagnet

Ända sedan Miss C föddes har hon varit en virusmagnet, det räcker att någon går förbi på långt avstånd så drar hon hem viruset. För henne själv innebar ju det att hennes dagistid var sönderhackad, i perioder var det inte många dagar i följd som hon var på dagis.

Sedan hon började skolan har det blivit bättre men i gengäld så har hon blivit pollenallergisk, blir hon förkyld när pollenperioden på våren är som värst då får man tänka sig för vad man serverar henne, då kan äpple, morot och potatis försämra läget drastiskt.

Just nu tror jag hon har dragit hem något som sätter sig i magen, man får ont i magen, mår lite allmänt skumt och hon blir trött, för övrigt har hon generöst delat med sig av sitt virus till oss andra.

Nu är jag sur, surare än en surdeg

Det kom ett mail från Miss W:s skola. En av punkterna som togs upp i mailet framförde Miss W för mer än ett år sedan. Då gjorde man inte något åt det men nu ska men helt plötsligt ta tag i det. Som förälder känns det ju sådär att man inte lyssnade på Miss W men det kan jag ju inte göra något åt nu. Det är bara att hoppas att nästa som får dessa problem inte råkar lika illa ut.

Förresten så har Miss W det bra i den skolform hon går nu så det kanske blev till det bästa ändå men det finns ju inget som säger att hon inte hade kunnat gå kvar i den gamla klassen om man hade lyssnat och satt in rätt resurser från början.

Nu har lovet snart sprungit förbi

Miss W har inte varit sig lik, kanske för att rutinerna har varit ändrade även om vi verkligen försökt hålla på sänggående och stiga upp på morgonen. Miss C har varit på ett gräsligt humör i veckan, många saker som hon faktiskt kan själv har hon behövt ha hjälp med.

Jag förväntade mig att de skulle vara glada över att det var lov, men icke då.

Tydligen är det bättre så här i alla fall.