för det mesta jämnar det ut sig på något sätt. Men jag kan inte alltid förstå gåvan med två barn som har högfungerande autism. Visst vet jag att genvariationen som orsakar detta funktionshinder är starkare än neurotypiska gener men kunde det inte räckt med ett barn med diagnos?
Jag är ju inte heller dummare än att jag inser att jag och maken sannolikt också har diagnoser. Alldeles oavsett vilken etikett man skulle sätta på oss så får vi ju ändå leva med det vi har, hade vi kunnat leva annorlunda och fått ett annat utfall när det gäller barnens svårigheter?
Hur man än vrider och vänder på det så återkommer man till sig själv och de livsval man gjort, har de valen påverkat barnens mående?
Utan vetskap om barnens diagnoser så gjorde vi ändå val som innebar återhämtning för dem, inte aktiviteter varje dag, inte hänga med kompisar varje dag. Vi gjorde säkert fler val men de två jag nämner är de som sannolikt gjort att Miss W orkade så länge som hon gjorde, hade hon hängt med kompisar varje dag och haft fler aktiviteter efter skolan tror jag att orken tagit slut långt tidigare.
Nej jag är inte i någon svacka men just funderingar kring vad man kunde gjort annorlunda snurrar ändå i hjärnan emellanåt. Vi kan inte gråta över spilld mjölk, vi kan bara ta om och göra saker och ting bättre för framtiden.
Vi kan bara hoppas att de val vi gör idag gör att barnen får livslånga och hållbara strategier som gör att de får bra vuxenliv.
