Jag ska baka sockerkaka på hemkunskapen

jaha, vad menar hon (Miss W) nu? Vill hon smygträna precis som när hon sydde shorts i slöjden? Eller vill hon bara berätta?

Jag valde alternativet att hon ville smygträna, och så var det. Så vi har smygtränat inför sockerkaksbaket i skolan. Den blev hur god som helst, men hon gillar inte själv sockerkaka.

Som tur är så förstår jag hennes signaler, även om de är mycket subtila ibland men jag hade varit jätteglad om hon kunde säga rakt ut att jag vill lära mig att baka sockerkaka innan jag ska göra det på hemkunskapen.

Hur gör man?

Miss W hade ju några kompisar innan hon blev hemmasittare, hon har tappat kontakten med dem. Det förstår jag att man gör när man inte träffas dagligen. Sannolikt har de utvecklats långt iväg åt olika håll. Kanske skulle de kanske mötas ändå och ha utbyte av varandra.


Men hur gör vi då? Miss W vill inte höra talas om det, hon tycker att de andra svek henne när hon började må dåligt. Själv tror jag snarare att de inte visste hur de skulle bemöta henne, jag tror dessutom att det fortfarande är så att de inte vet vad de ska göra, för det syns på Miss W att hon blir stressad när hon möter dem i skolmiljö.


De möttes ju häromdagen och det utbyttes kramar men för Miss W var nog känslan mest som ta mig härifrån så fort det bara går.

Nu kom morgonen då det var lite svårt igen

Miss W var uppe och åt frukost före mig, verkade på gott humör, vi pratade om dagens outfit och lite annat. Så skulle jag gå och duscha. När jag kom upp låg hon påklädd i sängen.


På direkt fråga om hon var färdig så kom svaret jag vill inte. Nu har jag ju väntat på att vi skulle komma dit igen men trots det blev jag lite ställd.


Men det krävdes inte så mycket övertalning, påminde lite om en fras som kom från psykologen och så kom vi iväg, hunden lastades i bilen och vi kom fram till skolan.


Då kommer dotterns förra klass, de är så jobbiga att möta för Miss W så jag styrde undan henne så hon inte syntes och när de elever som hon minst av allt vill träffa hade passerat då gick vi in och mötte hennes gamla kompisar, då blev det morgonkram, men jag märkte oron hos Miss W.


Så kom vi upp till klassrummet, då gick inte lika bra längre. Det var den tänkta träslöjden idag som var roten till det onda.

Man kan tycka

att man ska inte behöva belöna någon för att den går till skolan. Det är ju rätt men många hemmasittare behöver morötter för att komma iväg.


Helgen som gick fick jag betala ut första belöningen, en billig sådan. Miss W fick göra glass. Vi har en belöningslista som sträcker sig en bit in i oktober, det är inte några dyra saker, det är till och med saker på listan som hon skulle fått ändå men trots det så får hon jobba för att få dem.


Att få lov att göra god glass eller en efterrätt på helgen för att man kämpat på trots sina svårigheter är en liten sak i det stora hela.

Sådana här gillar vi, men vi gillar inte priset på dem!

Trött helg

Alla var trötta när vi kom till fredagen. En del av oss var lediga medan andra fick jobba i helgen.


Lördagkväll stupar jag i soffan kl 19, cirka kl 22 lyckas jag vakna till och ta mig upp till sängen. Det var gott och sova så länge men jag blev lite degig i hjärnan och höll på att missa en sak på grund av det.


Den enda som var pigg var hunden, hundkursen blev en exposé i att hitta på så många dumheter man kunde. Krånglade sig ur selen två gånger. Fick ett valpryck då hen sprang och sprang, lagom tills kursen var slut, hängde tungan ur munnen och hen behövde vila.

AHA

tänkte jag när jag läste detta inlägg om Matilda.

Det är ju så det är, men man tänker inte alltid på det.

På jobbet har vi diskuterat lite om autism med mera sedan en kollega hade lyssnat på radiopsykologen. Mina barn har alltid haft sina svårigheter men på något sätt har jag trixat mig igenom dem. Visst kan jag känna ett stygn av avund ibland när jag hör vad andra gör på sin semester. Det är ju inte precis så att vi ger oss på vad som helst med två högfungerande autister men de saker vi gör försöker jag njuta av så gott det går.

Eller man kanske kan säga så här istället, vi avgränsar tiden vi avsätter för vissa aktiviteter för att minska risken för STORA UTBROTT.

Under sommaren har vi vuxna tränat på att stanna kvar längre i situationer där barnen trivs men blir högljudda för att det är glada. Detta kan jag kanske känna är nyckeln till en bra utveckling för hela familjen.

En osannolik morgon

mmmmmmmmmm, jag var morgontrött denna dagen också, men kanske ännu mer än vad jag brukar. Min första tanke när jag fått liv i hjärnan var hur ska jag kunna jobba lågaffektivt idag.

DÅ inträffar morgonen som jag väntat på länge, Miss C äter frukost (tyst), tar sina astmamediciner och klär på sig, gör sig klar att gå till skolan, utan att diskutera. WOW.

Jag går och duschar, samtidigt som jag funderar på om dottern är på G. När jag kommer upp så ställer jag den brännheta frågan, är du klar? Jodå hon var klar och kommer direkt. Vi åker till skolan och går in utan bekymmer, hon sätter sig på sin plats och jag kan åka vidare till jobbet. En sådan här morgon var det länge sedan jag hade, jag är fortfarande förundrad över att alla var lugna och stillsamma.

Nä det berodde inte på att jag var trött och inte sa så mycket, det har jag varit förr och då har det inte blivit bra alls.