torsdag 18 februari 2016

Att inte bränna ut sig,

som förälder till ett hemmasittande barn med NPF-diagnos är det hur enkelt som helst att bli utmattad av alla krav som ställs ovanpå det faktum att man försöker vara en god förälder som hjälper sitt barn när det har svårigheter.


Frågan är om vi som föräldrar ställer för höga krav på oss själva och vår relation när det är kaos runt våra barn.


Jag och maken är inte ett under av duktighet när det gäller att vårda vår relation men vi har nog funnit oss i att just nu är det så här och då får vi glädjas åt de små sakerna. Dela på lite god färskpressad juice framför TV:n på kvällen, spela lite spel med barnen. Titta på film ihop. Njuta av tystnaden när vi gör ärenden ihop, föra en konversation utan att bli avbruten på vägen till och från ärendena som vi måste göra.


Det är ju ständigt tusen och en saker som ska fixas när bägge barnen har diagnoser och myndighetskontakter i olika former, ibland har man ju lust att kräkas på alla intyg som ska fixas. Ibland önskar jag att det fanns en myndighet som hade intygen lagrade så att den som behöver ett intyg för att bevilja någon form av resurs bara kan hämta det hos myndigheten, tänk så mycket tid vårdinrättningarna hade sparat när de inte måste skriva ut mängder med intyg av olika slag och så mycket lättare det skulle vara för alla som behöver ett intyg för att styrka funktionshindret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar