onsdag 30 september 2015

Miss C behöver lära sig att tänka efter före

Miss C skulle tillbringa lördagen med en kompis medan vi körde iväg med Miss W på gymnasiekoll. Allt var klappat och klart, då backar Miss C ur, då kommer oron, då vill hon vara med oss. Vi förklarar att då måste man uppföra sig, inte tjata och inte sura.

Ja man kan väl lugnt säga att det gick inte så bra, surade och tjurade, tjatade om att hon ville hem. Inte ens vetskapen om att man skulle få äta på McDonalds på vägen hem hjälpte.

Miss C gillar inte djur och natur, datorspel av olika slag det är hennes grej, när vi föreslog att hon skulle gå en runda och kolla in alla sakerna på skolan så blev det nej.

När det surades som allra värst då tyckte vi att Miss C kunde vänta i bilen, vilket hon också gjorde men sedan blev det inte bra när vi gick iväg så då kom hon skuttandes.

Kort sagt så vill man vara med men kan inte acceptera att man måste finna sig i det som står på programmet för dagen.

måndag 28 september 2015

Till och med bokstäverna och siffrorna

blev arga häromdagen. När lärarna ser på siffrorna i matteboken att Miss W är totalt ur form, då är hon rejält ur form. Nu var ju detta inte något nytt för oss, vi hade redan varskott skolan om hon började få problem med orken.

Trots bristande ork och dåligt humör så har hon jobbat på och faktiskt gått till skolan. Vi får hoppas att orken räcker i typ 3 veckor till sedan är det en veckas lov och återhämtning.

Så de sista veckorna har samtalen mycket rört sig om hur sent man ska gå och lägga sig, man kan ju inte vara uppe länge och förvänta sig att vara pigg dagen därpå t ex.

På bilden nedan fattas bara att det börjar ryka också, då hade det varit en perfekt beskrivning av det dåliga humöret.



lördag 26 september 2015

Öppet hus

Tror bestämt att vi kan köra runt med Miss W varje helg + någon kväll mitt i veckan fram till april, allt i jakten på den rätta skolan.

Vad är rätt egentligen? Jag vet inte, en skola där man kan bo hemma men det finns kanske inte de ämnen som man vill läsa, eller en internatskola där man faktiskt får läsa det man vill.

Ska man välja en smal eller en bred utbildning? Valen är många, för en med autism känns det säkert övermäktigt. En smal utbildning med möjlighet till eftergymnasiala studier då?

Jag vet ju vad Miss W vill, men orkar hon? Orken handlar om skolformen och boende i så fall.

Finns det någon bra praktikplats att tillgå under den 15 veckor långa praktiken?



onsdag 23 september 2015

En eftermiddag i skapandets tecken

Miss W njuter av en stund med mamma i syateljén, inte för att Miss W syr, hon sköter Spotify och sjunger med i låtarna.

Tanken är att hon ska måla i sin målarbok, men idag är inte en dag då hon är nöjd med det hon gör, ändå har hon fått en ny låda pennor, dock inte akvarellpennor denna gången, så hon har fler nyanser i varje färg att välja på.

Nu åkte Iphonen upp, säkert något på Twitter eller Snapchat som var viktigt.

Själv är jag väl inte heller riktigt på hugget men jag har en sak som behöver göras färdig så fort det går. Jag avskyr deadlines.



tisdag 22 september 2015

Det går tyngre nu

den ihoptjänade orken börjar naggas i kanten och jag som förälder känner att jag vet inte hur vi ska stoppa utflödet.

Vi gör ett försök idag med lite mindfulness i vuxenformatet, fram åkte färgpennorna och målarboken.

Alla andra förslag ratades, lite frisk luft, god mat, hundträning etc.

Kanske blir det lite bättre efter en natts sömn eller så fortsätter utflödet i oförändrad hastighet. Oavsett vilket så är det kort vecka nästa vecka och det är nog behövligt.

På bilden nedan kan man väl säga att det blåser friska vindar.

måndag 21 september 2015

Nu har vi provat ut tyngdtäcke

När detta förslag kom från barnhab var det kalla handen från Miss W. Ungefär 2 månader senare tog jag upp det, när vi diskuterade det hemma så blev det lättare att förhålla sig till att man kanske behövde ett trots allt.

Efter ett tags väntan på tid så var det dags idag, eftersom jag var på studiedag på jobbet så fick Mr J följa med och prova ut ett. Men jag är ju nyfiken så första frågan som kom när jag väl var hemma igen var
 
"Vilket var bäst".

Följande kommentarer kom om bolltäcken och fibertäcken.

Det ena lät för mycket, om jag vänder mig kommer jag att vakna då. Det andra var inte skönt att ha på sig. Nå då var ju bolltäckena uteslutna.

Fibertäcket var ungefär som att ha sitt eget tyckte hon.

Sedan provade hon ett kedjetäcke och fick prova både på mjuka och hårda sidan, och mamma man kan tvätta det, man får dela det. Vi måste vara rädda om det vi får ju bara låna det. Hm, då kanske man inte kan ha hunden i sängen..................................................... alternativt så får vi köpa en mycket större säng!!!!

Så nu får vänta en månad på att få det, dom säger att inget är som väntans tider.




söndag 20 september 2015

När Mr J och Miss C

åker iväg på gemensamma aktiviteter då njuter jag och Miss W av stunden. Oftast gör vi inte något särskilt. Vi pratar om lite ditten och datten men främst är det tystnaden som är så skön.

Nu har vi turen att detta inträffar 2 gånger/vecka och det är då som Miss W fyller på sina energireserver utan att göra något konkret. Hon älskar Miss C men de behöver vara ifrån varandra lite då och då.

lördag 19 september 2015

Mrs L och Mr J har gått på kurs

en del av det som sas visste vi redan. Annat gav en liten aha. Som t ex det finns inte forskning på hur två syskon som har samma diagnos fungerar i förhållande till varandra. Får den ena alltid ge och den andra alltid ta?

Men vi diskuterade även framtiden, den är ju snart här känns det som. Vi fick träffa folk från kommunen och arbetsförmedlingen som berättade om hur man jobbade och tänkte kring unga vuxna med funktionsvarianter.

Min spontana reaktion är att nu får vi pytsa ut det vi fick lära oss i små portioner och vid väl valda tillfällen så kanske det blir en hyfsad övergång från student till arbetare.

Som vanligt när man är på sådana här träffar så är det mest föräldrar till killar, det gör inget men ibland vill man ju träffa andra föräldrar som har tjejer med funktionsvarianter.

fredag 18 september 2015

Nu i nian

så blir det här med gymnasiet så mycket verkligare för Miss W. Mitt i ett möte med SYV säger hon att jag vet inget om gymnasiet. Så rätt hon har, hon kan inte heller föreställa sig hur det kan tänkas vara i gymnasiet.

Min största reflektion efter det mötet var; ska vi försöka få in Miss W på en annan gymnasieutbildning än hon önskar bara för att det önskade programmet är ett smalt ett? För mig som har haft henne hemmasittande länge är den spontana känslan nej. Låt henne gå på det hon önskar för då är sannolikheten att hon börjar gymnasiet större. Skulle det inte bli bra när det är dags att söka jobb så får man tänka om då.

En neurotypisk unge får säkert höra detsamma men kanske inte tvärvägrar att gå på ett lite bredare gymnasieprogram.

torsdag 17 september 2015

Visst är det bra

med möten om barnen, men måste man ha så många? EHK och inskrivningssamtal båda inom loppet av en vecka. Vad hann ändra sig på den tiden?

Om 5 veckor ska vi ha utvecklingssamtal, visst är det viktigt att veta hur det går och om man kommer att uppnå målen. Men allt som sägs i nuläget är att det ser inte ut att bli några problem att klara kunskapskraven.

Dessutom är det så att Miss W läser i princip alla ämnen så hon kommer att ha lite större möjligheter att komma in på den utbildning hon önskar.

På inskrivningssamtalet tog vi beslutet om att skippa praon och ägna den tiden att hålla rutinerna i skolan och få mer tid över till det som är lite svårare.

Kanske skulle man kunna ordna en praktikplats över sommaren istället, ett ställe där man får välbehövlig information och träning på saker inför det man ska göra i gymnasiet.

tisdag 15 september 2015

Belöning två var en tur till favoritbutiken

men det innebär inte alltid att man handlar när man är där. Det blev en lång tröja som man kan ha till leggings eller som klänning med knästrumpor.

När vi ändå hade kommit iväg försökte vi få ihop lite höstkläder, allt som köptes (3 saker) var svart, jag försökte tappert att säga att det finns andra färger, bland annat hittade jag en underbar skjorta/klänning i rött som skulle kunna fungera ihop med leggings eller med en svart kjol, nja var svaret.

Hittade ursnygga skjortor i blått, vitt och lite rosa, svaret blev "jag använder inte rosa", nej inte numera men du hade en lång rosa period när du gick på dagis.

 Bilden har jag lånat på HM.com

måndag 14 september 2015

Oväntad vilodag

Det är lördag och planerna fick ändras för att det regnade. Nu tror jag inte att Miss W misstycker, hon har signalerat att hon vill ta det lugnt i helgen.

Kvar på "att göra"-listan finns ett besök på Bik Bok och kanske en klädaffär till, jag hoppas på att hon är in the mood för att köpa kläder.

I övrigt skulle vi klippa ner i trädgården, men det regnade också bort, men det springer nog inte ifrån oss om man säger så.

En annan sak som står på "att göra"-listan är städa och det är det ingen som tar ifrån en.

Miss C vill leka med en kompis, det är väl bäst vi hörsammar önskan. Det brukar bli rejält sura miner när man säger nej

söndag 13 september 2015

Behovsslöjd

var ett nytt uttryck som jag fick lära mig på föräldramötet igår.

Men det är genialiskt, visst har vi väl alla gjort en massa saker i slöjden som kanske inte blev så använda, själv minns jag en bebismössa modell XL som aldrig blivit använd.

Jag försöker peppa Miss W att våga säga att jag skulle vilja göra ett hopphinder till hunden, men frågan är om jag inte får ha hjälp av elevassistenterna som kan föra detta vidare.

Något år har de gjort solstolar som ett projekt där man gör ramen på träslöjden och sedan gör man sitsen i syslöjden. Miss W tycker om att bada men sola är inte hennes grej.

Kanske var det en sån här de gjorde.

lördag 12 september 2015

Fantastiska Mrs R

Vilken underbar klassföreståndare hon är. Hon håller kontakten med Miss W trots att hon inte undervisar Miss W mer. När hon har tid över så springer över till Miss W:s skola och hälsar, de snackar bort en stund, helt enkelt så kollar hon hur läget är med Miss W, tänk om alla klassföreståndare var av den sorten.

Eftersom jag har valt att hålla barnens identiteter hemliga så kan jag ju inte lägga ut en bild på Miss W och Mrs R.

Jag får istället lägga ut en bild på ett fång rosor som jag känner att Mrs R är värd.

fredag 11 september 2015

Jag ska baka sockerkaka på hemkunskapen

jaha, vad menar hon (Miss W) nu? Vill hon smygträna precis som när hon sydde shorts i slöjden? Eller vill hon bara berätta?

Jag valde alternativet att hon ville smygträna, och så var det. Så vi har smygtränat inför sockerkaksbaket i skolan. Den blev hur god som helst, men hon gillar inte själv sockerkaka.

Som tur är så förstår jag hennes signaler, även om de är mycket subtila ibland men jag hade varit jätteglad om hon kunde säga rakt ut att jag vill lära mig att baka sockerkaka innan jag ska göra det på hemkunskapen.

onsdag 9 september 2015

Hur gör man?

Miss W hade ju några kompisar innan hon blev hemmasittare, hon har tappat kontakten med dem. Det förstår jag att man gör när man inte träffas dagligen. Sannolikt har de utvecklats långt iväg åt olika håll. Kanske skulle de kanske mötas ändå och ha utbyte av varandra.


Men hur gör vi då? Miss W vill inte höra talas om det, hon tycker att de andra svek henne när hon började må dåligt. Själv tror jag snarare att de inte visste hur de skulle bemöta henne, jag tror dessutom att det fortfarande är så att de inte vet vad de ska göra, för det syns på Miss W att hon blir stressad när hon möter dem i skolmiljö.


De möttes ju häromdagen och det utbyttes kramar men för Miss W var nog känslan mest som ta mig härifrån så fort det bara går.

måndag 7 september 2015

Nu kom morgonen då det var lite svårt igen

Miss W var uppe och åt frukost före mig, verkade på gott humör, vi pratade om dagens outfit och lite annat. Så skulle jag gå och duscha. När jag kom upp låg hon påklädd i sängen.


På direkt fråga om hon var färdig så kom svaret jag vill inte. Nu har jag ju väntat på att vi skulle komma dit igen men trots det blev jag lite ställd.


Men det krävdes inte så mycket övertalning, påminde lite om en fras som kom från psykologen och så kom vi iväg, hunden lastades i bilen och vi kom fram till skolan.


Då kommer dotterns förra klass, de är så jobbiga att möta för Miss W så jag styrde undan henne så hon inte syntes och när de elever som hon minst av allt vill träffa hade passerat då gick vi in och mötte hennes gamla kompisar, då blev det morgonkram, men jag märkte oron hos Miss W.


Så kom vi upp till klassrummet, då gick inte lika bra längre. Det var den tänkta träslöjden idag som var roten till det onda.

söndag 6 september 2015

Man kan tycka

att man ska inte behöva belöna någon för att den går till skolan. Det är ju rätt men många hemmasittare behöver morötter för att komma iväg.


Helgen som gick fick jag betala ut första belöningen, en billig sådan. Miss W fick göra glass. Vi har en belöningslista som sträcker sig en bit in i oktober, det är inte några dyra saker, det är till och med saker på listan som hon skulle fått ändå men trots det så får hon jobba för att få dem.


Att få lov att göra god glass eller en efterrätt på helgen för att man kämpat på trots sina svårigheter är en liten sak i det stora hela.

Sådana här gillar vi, men vi gillar inte priset på dem!

fredag 4 september 2015

Trött helg

Alla var trötta när vi kom till fredagen. En del av oss var lediga medan andra fick jobba i helgen.


Lördagkväll stupar jag i soffan kl 19, cirka kl 22 lyckas jag vakna till och ta mig upp till sängen. Det var gott och sova så länge men jag blev lite degig i hjärnan och höll på att missa en sak på grund av det.


Den enda som var pigg var hunden, hundkursen blev en exposé i att hitta på så många dumheter man kunde. Krånglade sig ur selen två gånger. Fick ett valpryck då hen sprang och sprang, lagom tills kursen var slut, hängde tungan ur munnen och hen behövde vila.

torsdag 3 september 2015

AHA

tänkte jag när jag läste detta inlägg om Matilda.

Det är ju så det är, men man tänker inte alltid på det.

På jobbet har vi diskuterat lite om autism med mera sedan en kollega hade lyssnat på radiopsykologen. Mina barn har alltid haft sina svårigheter men på något sätt har jag trixat mig igenom dem. Visst kan jag känna ett stygn av avund ibland när jag hör vad andra gör på sin semester. Det är ju inte precis så att vi ger oss på vad som helst med två högfungerande autister men de saker vi gör försöker jag njuta av så gott det går.

Eller man kanske kan säga så här istället, vi avgränsar tiden vi avsätter för vissa aktiviteter för att minska risken för STORA UTBROTT.

Under sommaren har vi vuxna tränat på att stanna kvar längre i situationer där barnen trivs men blir högljudda för att det är glada. Detta kan jag kanske känna är nyckeln till en bra utveckling för hela familjen.

onsdag 2 september 2015

En osannolik morgon

mmmmmmmmmm, jag var morgontrött denna dagen också, men kanske ännu mer än vad jag brukar. Min första tanke när jag fått liv i hjärnan var hur ska jag kunna jobba lågaffektivt idag.

DÅ inträffar morgonen som jag väntat på länge, Miss C äter frukost (tyst), tar sina astmamediciner och klär på sig, gör sig klar att gå till skolan, utan att diskutera. WOW.

Jag går och duschar, samtidigt som jag funderar på om dottern är på G. När jag kommer upp så ställer jag den brännheta frågan, är du klar? Jodå hon var klar och kommer direkt. Vi åker till skolan och går in utan bekymmer, hon sätter sig på sin plats och jag kan åka vidare till jobbet. En sådan här morgon var det länge sedan jag hade, jag är fortfarande förundrad över att alla var lugna och stillsamma.

Nä det berodde inte på att jag var trött och inte sa så mycket, det har jag varit förr och då har det inte blivit bra alls.