tisdag 15 mars 2016

Hur får man en motsträvig tonåring att förstå?

Om man har mycket ångest och lite förmåga att jobba med det som skapar ångesten så kanske man behöver medicin. För att medicinen ska fungera måste man ta den regelbundet och i förskriven dos.


Man kan alltså inte ta den när man känner för det och tro att det räcker med att ta den någon gång i veckan, ibland tar man full dos och ibland så är det jobbigt att dela medicinen så då tar man mindre.


Hur förklarar man då för en tonåring att om du ska vara medicinfri måste du jobba med dig själv och din ångest. Du kan inte krypa ner i sängen och dra tyngdtäcket på dig och tro att det är lösningen.


Om du väljer att ta medicin, ska du ta den dos som läkaren har sagt, du ska ta den varje dag och du ska absolut inte sluta när du börjar må lite bättre för då hamnar du i rutschkannan neråt igen.


Alla dessa saker tycks vara ett svårt mysterium att lösa, eller kanske är det att skapa bra rutiner för att fixa det. Men det handlar inte bara om att skapa rutinerna utan även hur man upprätthåller den rutinen.

måndag 14 mars 2016

Ett litet genombrott

Miss W har bara fritidsaktiviteter på helgerna, mest beroende på att skolan tar så mycket ork för henne.


I helgen ville jag utföra ett ärende medan hon var borta på sin aktivitet, vanligtvis sitter jag på en bänk och kollar på vad hon gör. Först så fick jag inte åka iväg, sedan så kanske om jag bara satt kvar och lyssnade på vad de skulle göra = översätta till hennes sätt att uppfatta instruktionen. Men sedan visade det sig att de var inte så många på hennes fritidsaktivitet så då fick jag lov att köra iväg.


Att komma till detta läge har varit otroligt viktigt för mig, det är ett första litet steg mot att bli mer självständig.


Om detta kommer att hålla i sig går ju inte att veta men för Miss W:s skulle hoppas jag på att varje liten positiv sak leder till en ökad självkänsla och ett bättre självförtroende.

onsdag 9 mars 2016

Upp som en sol och ner som en pannkaka

det är nog den absolut bästa beskrivningen av hur starten på veckan har varit. Söndagen var ju som sagts bra, måndag och tisdag har inte varit alls bra.

Jobbigt att komma iväg till skolan, bottenlöst trött när hon kommer hem. Fruktansvärt humör. Vill inte gå och lägga sig på kvällen.

Vilken tur att hon inte har läxor i alla fall.

måndag 7 mars 2016

Ett eget initiativ eller kanske det var två

I vanliga fall när Miss C har kompisar hemma och det blir höga ljudnivåer och mycket stim så har jag styrt upp saker och ting för Miss W men igår gjorde jag inte det.


Jag satt i vårt pysselrum, ja vi har ett sådant, när Miss W kommer ner dit och börjar plocka fram saker för att göra julkort, wow, jag behövde inte sätta igång henne, hon gjorde två kort sedan var hon nöjd och gick upp till sitt rum igen.


På kvällen satt vi och tittade på TV fick hon för sig att göra ett armband av memory wire, så hon plockade fram lådan med smyckessakerna och började på ett armband, hon provade dessutom själv på att använda verktygen och böja vajern innan hon började pärla.


Nu hoppas jag att detta håller i sig, jag har ju jobbat hårt med att få igång  henne vid olika tillfällen, hon är kreativ men får sällan utlopp för sin kreativitet för hon tror sig inte kunna.


Om jag ska vara ärlig så har jag en plan vad pärlandet ska leda till men det har jag inte berättat för henne ännu.

lördag 5 mars 2016

Ett genombrott

Under veckan som gått har vi nått ett genombrott om framtida skolgång för Miss W, det har ingalunda varit lätt att diskutera denna fråga. Efter ett utvecklingssamtal i veckan föll alla pusselbitar på plats och Miss W kunde acceptera att gå kvar i grundskolan ett år till.

Miss W är kunde lika gärna vara av årgång 01 som en 00 och vi tyckte att hon skulle få gå kvar på dagis ett år till för att hon inte var mogen för skolstart. Nä det tyckte inte dagis, tro tusan det, de hade brist på förskoleplatser så de ville bara att hon skulle gå över till förskoleklass så fort det gick.

Frågan är om någon tänkte i termerna att hon inte var mogen nog med tanke på att hon är född mellan jul och nyår. Hon lekte mest med tjejerna som var ett år yngre än henne, hon hade ingen naturlig plats bland tjejerna i sin egen ålderskull, de flesta var födda tidigt på våren.

Miss W var en tyst snäll tjej som inte ställde till med något, om det var något som inte fungerade så var det oviljan att prova nya saker, kanske borde förskolans team med specialister jobbat lite med henne för att se om hon hade någon bakomliggande orsak till detta, men nej då, hon var bara blyg och försiktig.

torsdag 3 mars 2016

Skoldag igen

då svarar Miss C när jag väcker henne att jag vill inte gå i skolan idag. Hm..... det händer ju väldigt sällan att hon är sisten ur sängen på morgonen. Hon svarade och somnade om på direkten.


Svaret gav faktiskt lite dåliga vibbar med tanke på att Miss W har många sådana morgnar och har haft det i princip hela högstadietiden.


Samtidigt vet jag att Miss C tycker om att vara i skolan, där finns kompisarna och dom är viktiga för henne. Vi hoppas ju på att den här skolformen som Miss C går i ska fungera mellanstadietiden ut. Att vi måste fundera på något annat inför högstadiet är ju en annan sak.


Kanske måste även Miss C gå i en liten studiegrupp när det blir så dags med högstadiet, kanske mest för att det blir många förändringar på en och samma gång. Jag kan redan se bilden framför mig när Miss C kommer till biologilektionen med historieboken i högsta hugg t ex, kanske kommer hon att fixa att gå emellan klassrummen men frågan är om hon har alla prylar med sig.

torsdag 25 februari 2016

Mamma hör inte och ser inte

och hon har sällan koll på läget. Ja så kan man sammanfatta Miss W:s uppfattning om sin mamma.


Men idag hade jag koll på läget, påpekade att ni ska vara iväg hos frissan kl 09.30 så klä på er och gör er färdiga. Som vanligt så var det något på datorn som var viktigare så när jag körde till jobbet hade ingen av dem försökt klä på sig.


Fram emot eftermiddagen så ringer jag och kollar med maken om det inte var så att de skulle vara  hos frissan kl 09.30, jodå visst hade jag rätt men dottern hade inte trott på mig så ingen var klar när maken kom tillbaka efter hundrundan.


Alla blev därför inte klippta på den utsatta tiden då de kom 30 min för sent.


Slutsatsen är att mamma hör, och hon ser och framförallt så har hon koll på läget ibland i alla fall.