Om man följer med lite i vad som händer på socialtjänstfronten så har dykt upp ett mycket mörkt moln för alla föräldrar till NPF-barn. Socialtjänstens rätt att omhänderta barn som inte går i skolan, hemmasittare, har stärkts och det finns redan föräldrar i Sveriges avlånga land som drabbats av detta.
Jag kan bara se på mina egna barn, jag tror inte att någon av dem hade blivit hjälpta av att omhändertas, hemma är tryggheten. De flesta barn med NPF tycker om att göra saker efter en utarbetad rutin/strategi och gillar verkligen inte när någon stökar till i rutinerna eller vill prova något nytt.
Det jag funderar över är om anpassningar som är gjorda i skolan inte räcker till, vad händer då? Eftersom det inte finns skolinriktad rehabilitering att bli remitterad till så står man sig som föräldrar ganska så slätt. Barnet kan ju inte utan hjälp lära sig hur man ska hushålla med sina resurser och hade det gällt en vuxen så hade det ju funnits ett batteri med åtgärder att sätta in. Alltför ofta hör man att det är bara att gå till skolan, men det är det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar