fredag 18 september 2015

Nu i nian

så blir det här med gymnasiet så mycket verkligare för Miss W. Mitt i ett möte med SYV säger hon att jag vet inget om gymnasiet. Så rätt hon har, hon kan inte heller föreställa sig hur det kan tänkas vara i gymnasiet.

Min största reflektion efter det mötet var; ska vi försöka få in Miss W på en annan gymnasieutbildning än hon önskar bara för att det önskade programmet är ett smalt ett? För mig som har haft henne hemmasittande länge är den spontana känslan nej. Låt henne gå på det hon önskar för då är sannolikheten att hon börjar gymnasiet större. Skulle det inte bli bra när det är dags att söka jobb så får man tänka om då.

En neurotypisk unge får säkert höra detsamma men kanske inte tvärvägrar att gå på ett lite bredare gymnasieprogram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar