fredag 1 april 2016

Det här med att förhandla

det är mina telningar bra på.


Den ena vill ju som bekant ha leksaker och så vill hon slippa att gå och lägga sig. Hon har många olika metoder för att slippa det senare och det är mycket diskussioner fastän man förbereder i god tid.


Den andra har lagt sig till med vanan att förhandla om hur länge hon måste vara i skolan eller rent av om hon måste gå dit.


Allt detta diskuterande om självklara saker känner jag förstås igen, en del har jag ju praktiserat själv men å så tröttande det är.


Att de inte blir trötta själva är en gåta. Det måste ju vara krävande även för dem, då tänker jag mest i termerna att man inte får som man vill.


Ibland undrar jag faktiskt vad skillnaden hade varit om barnen hade fått sina diagnoser i unga år, hade många av de saker de lagt sig till med inte funnits då?

onsdag 30 mars 2016

Det är allt tur att vi är olika

Den här bloggen delar frikostigt med sig av sina erfarenheter med lite olika material som man kan använda för att bena ut problemen.

Det finns även länkar i min blogg till två olika bloggar som också tar upp NPF-problematik fast på en mer debattbas.

Jag har läst lite i denna bloggen Ett annat sätt att tänka, där finns ett och annat guldkorn som jag använt på Miss W.

Det är sällan jag provar allt eller alla tips som finns i en blogg, eftersom vi har levt utan diagnos för Miss W i över 14 år så har vi lärt oss en del knep för hur man bäst får henne att ställa upp på något som är jobbigt.

När det gäller Miss C så är ju hon av en helt annan typ och där får man ibland ignorera hennes utbrott totalt för det hjälper inte att lirka eller övertala.

Någonstans inom oss har vi väl tagit ett beslut om att så här är vårt liv och då får vi inrätta oss efter det och inte önska att saker och ting var annorlunda. Ett ex är kulturella saker som museum, det finns väl ett och annat sådant i landet som man skulle vilja besöka men det gillar inte barnen och då får jag snällt vänta med att gå dit tills de flyttat hemifrån. Men visst försöker vi vidga deras vyer och införa aktiviteter som de inte är vana vid för att de ska lära sig att det finns andra saker än de invanda som kan ge dem något.

tisdag 29 mars 2016

Tecknen var entydiga

det blir inte någon skoldag på tisdagen. Klockan är över 22 och Miss W vägrar gå och lägga sig. Ja då vet man vad som väntar morgonen därpå = ingen skolgång.

Ingen skolgång = då måste man vara hemma från jobbet då Miss W absolut inte vill vara hemma själv.

Hennes skolgång är anpassad men antagligen tillräckligt, men hur ska vi mer anpassa? Det är ju inte lätt att få Miss W att berätta vad hon vill eller behöver, tror inte ens hennes mentor vet vad som behövs för att Miss W ska gå i skolan varje dag.

Som tur är så är hela undervisningen webbaserad så hon kan jobba hemma med ett eller två ämnen vilket hon också gör.

Imorgon är en annan dag och kanske lyckas vi bättre då.

fredag 25 mars 2016

Ibland känner jag

att jag inte fördjupar mig som jag borde. Kanske det hade varit bra om jag t ex skrivit dagbok, om saker som fungerar och saker som fungerat mindre bra. Kanske skulle jag läsa lite litteratur i ämnet högfungerande autism - men jag orkar inte!

Visst är det så att andras lösningar kanske fungerar men vi har lagt Miss W:s utveckling på det psykiska och sociala planet i barnhabiliterintens händer och så stöttar vi till med lite aktiviteter som kan hjälpa henne vidare i sin utveckling. Vi har via LSS fått beviljat en kontaktperson åt Miss W, kanske kan den unga tjej som kom hit för en vecka sedan vara ytterligare en väg ut ur Miss W:s delvis självvalda ensamhet.

Vi hoppas att kontaktpersonen kan hjälpa till att bygga upp Miss W:s förtroende för tjejer. Eftersom Miss W hade svårt att finna sin plats i sin nya klass så känner hon att de flesta tjejer i hennes egen ålder inte är justa.

Trots några tuffa år, så känner vi ändå en strimma hopp, under veckan har Miss W för första gången på 2 år självmant tagit kontakt med en tjejkompis och gått hem till henne för att hänga där några timmar.

måndag 21 mars 2016

Vilken skillnad

Även om vi försöker hålla samma rutiner varje dag för frukost, påklädning, mediciner etc så var skillnaden påtaglig under morgonen idag.




Alla var uppe när jag körde till jobbet men det hade infunnit sig en stillhet som inte brukar finnas annars på morgonen. Miss W åt frukost och läste tidningen i lugn och ro. Miss C hade ätit frukost först av alla (som vanligt) och kom sedan på att hon ville spela ett TV-spel som vi hade plockat undan, så det plockades fram igen och sedan satt hon där hur lugn som helst.




Mr G intog ryggläge på soffan och tittade på när Miss C spelade.




Oavsett hur mycket rutiner man försöker ha så känns det ibland som ett organiserat kaos på morgonen, Miss C:s kontrollbehov som rör om kläder är framplockade och väskan packad är alltid närvarande och svarar man inte direkt så fortsätter hon att fråga tills man svarar. Vi har försökt hitta sätt att kupera hennes kontrollbehov men inte lyckats alls. Många är de gånger då vi försökt säga till henne att man behöver bara fråga en gång alt så får man själv ta ansvar för att kläderna finns framplockade eller att väskan är packad. Jodå jag vet att hon kanske inte har den förmågan, men vi måste ju ändå jobba mot att hon ska få hela eller delar av förmågan att strukturera hur hon ska klara av morgonen på egen hand.




Någon annan dag ska jag visa bilder på hur vi tänker oss att göra för att hjälpa henne på traven.


På en kurs på barnhabiliteringen fick vi ett fantastiskt förslag från en familj, de hade en frukostlåda i kylen, i den fanns allt man kunde behöva för att själv ta fram frukost.

lördag 19 mars 2016

Påsklov

Detta lovet har nog varit efterlängtat, inte för att varken Miss W eller Miss C säger så mycket om saken, det är väl egentligen mest Miss C som fällt kommentarer om lovet. Hon har ju under hela läsåret vägrat gå på fritids så nu har vi sagt upp platsen, då vill hon plötsligt gå dit när det är lov.

Miss C är dessutom inne i frigörelseperiod som heter duga. Hon vill bestämma allt själv och blir mycket sur om man säger att nä detta går inte idag. När man förklarar att du måste rätta dig efter oss vuxna så förstår hon inte varför.

Vi hoppas ju att denna trotsperiod eller vad vi nu ska kalla den snart är överstökad och att hon finner inre ro. Egentligen är det ju hon själv som mår sämst av konflikterna hon skapar.

Att kompromissa om saker och ting är inte något problem för oss men för Miss C är det allt eller inget som gäller.

onsdag 16 mars 2016

Så skönt och befriande det är

när man får beröm av myndigheterna för hur man försöker lösa barnens svårigheter. Ibland är det små saker man gör och ibland är det stora saker man måste ta till för att komma framåt.


Både BUP och skolan berömmer oss för hur vi försöker stärka och motivera barnen att komma vidare och ändå tycker jag inte att vi gör några speciella saker. Det vi dock försöker få till framförallt för Miss W:s räkning är en känsla av att ha påverkansmöjligheter för hur hennes dagar ska se ut. Säger hon att idag klarar jag inte att gå till skolan försöker vi att inte pressa på att hon ska gå dit, däremot försöker vi se till att  hon gör ett eller kanske två ämnen hemma. Vi försöker få henne att göra de ämnen som kanske är lite svårare för henne, favoritämnena behöver hon få ha när hon är i skolan för de ämnena är nog en avkoppling för henne.


Men kanske är våra små försök att locka fram kreativiteten hos henne värda större uppmärksamhet. Jag har ju ett rum som kallas hobbyrummet, dit kan man gå och sätta sig, dra igång Spotify på hög volym och sedan kan man pyssla med lite av varje. Jag tror att småpyssel av varierande sort förlöser något hos Miss W och som dessutom håller svårigheterna stången just den stunden hon pysslar. Sedan har hon ju fått mindfullness målarböcker för vuxna, de ligger nästan alltid framme ihop med plåtburken med akvarellpennorna. Det är ju ingalunda gratis att bygga upp en "bank" av saker man kan använda för olika pyssel men i slutändan är det kanske värt varenda krona det har kostat i inköp.