Barnen är förkylda, Miss C för tredje gången denna terminen!. Maken kör med sina huskurer så han har nog inte blivit riktigt lika förkyld som barnen.
Själv har jag också en snäll släng av förkylningen och jag har kört med Berocca och C-vitaminer för att slippa få hostan som Miss C har.
Vi vilar också ut oss efter ett födelsedagsfirande som skapade oro hos Miss W, det var stök hela veckan före den stora dagen.
Miss W har dessutom återupptagit sitt gamla fritidsintresse handboll och är mycket gladare än hon varit de sista 2 åren. Hon har fått kompisar i laget och det känns bra, dessutom är en av de nya kompisarna en tjej som är några år äldre och på ytan verkar hon må bra och ha ett bra liv trots sin diagnos. Kanske kan det ge Miss W lite input så hon ser att det går bra att leva med en diagnos, man får ett bra och innehållsrikt liv.
Miss C hon gaggar om sitt hängande med kompisar, nu när hon inte får träna så blir det tjat även dagar då hon normalt inte får hänga med sina kompisar. Att behöva vara hemma utan kompisar en hel dag är lika med en världskatastrof.
När det ändå funkar hyfsat friktionsfritt så undrar man vad nästa krasch innebär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar