passerat nålsögat på dagis och i skolan utan några större anpassningar så kan man ju undra över hur stora deras bekymmer är.
Nu tror jag inte att det är så att de har så små bekymmer att de skulle kunnat gå igenom skolan utan en utredning. Tyvärr är det så att Miss C hade inte fått någon utredning om inte vi föräldrar hade slagits för det. När Miss W fick sin diagnos då kände vi att de kan utreda Miss C också för hon är på många sätt nördigare än sin storasyster.
Om vi inte fått utredningen så hade jag nog gått och grunnat på om inte Miss C också hade en eller flera diagnoser.
Egentligen gör ju inte själva diagnosen någon skillnad för oss föräldrar, de svårigheter som barnen har känner vi ju till sedan länge, det som möjligen ändrar sig är hur vi tacklar deras svårigheter över tid. Man pratar mycket om intensivträning på minst 25 h i veckan, detta har ju mina barn missat men å andra sidan så har det alltid gått i vanliga dagisgrupper och skolklasser, visst har det varit svårigheter framförallt för Miss C men aldrig så stora svårigheter att dagis föreslagit en utredning.
Det som vi märker skillnad på om man jämför Miss W och Miss C är att vi försöker föreslå olika fritidsaktiviteter som vi tror ska passa Miss C medan Miss W har fått prova vad hon önskat, frågan är vad som är rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar